Asbestens historia

Asbest användes som tillsats i keramik i Finland över 4 000 år sedan. Det bryts fortfarande på olika ställen i världen, men i Sverige är det idag ett förbjudet material.

Antiken till medeltiden

Den historiska användningen av asbest är verkligen fascinerande och återspeglar den kulturella och mytologiska betydelse som tillskrivs denna mineral. Asbest är ett naturligt förekommande fibröst silikatmineral som uppskattades för sin värmebeständighet och hållbarhet. Dess användning går tillbaka till antiken och den hade olika tilllämpningar, inklusive keramik i östra Finland omkring 4000 f.Kr.

Tron på dess magiska egenskaper härrörde sannolikt från dess till synes mystiska förmåga att motstå eld och dess koppling till reningsritualer på platser för dyrkan. Plinius den äldres skrifter från 100-talet efter Kristus, särskilt i hans verk Historia Naturalis, bidrog ytterligare till mystiken kring asbest när han beskrev dess påstådda skydd mot förgiftningar.

I antika Rom använde romarna asbest som isolering i byggnader, i kläder som bars av slavar vilka hade till uppgift att hantera heta föremål. De noterade att slavar som arbetade i asbestgruvor utvecklade ”lungsjuka.” I Grekland kom namnet asbestos, som betyder outsläcklig, att benämna materialet. De gamla grekerna använde asbest i kläder och vekar i oljelampor.

Genom historien har asbest förknippats med olika djur och varelser, till exempel salamandern och vissa gnagare. Dessa associationer kan ha ökat dess lockelse och bidragit till dess symbolik i litteratur och konst. Marco Polos förnekande av att asbest skulle vara en salamander i hans verk Marco Polos Resor, återspeglar den pågående debatten och förvirringen kring mineralens sanna natur in i medeltiden. Den bröts på Cypern på medeltiden och vävdes till tyger och sågs som en lyxvara.

1800-talet

Uppsvinget för asbestanvändning tog fart i slutet av 1800-talet när amerikanska företag, som exempelvis Johns-Manville, bröt, tillverkade och sålde asbesthaltiga produkter.

Ett århundrade senare kom bevis fram som visade att Johns-Manville och andra företag varit väl medvetna om den hälsorisk som asbest utgjorde – och hade ansträngt sig för att dölja den informationen från arbetare och konsumenter.

På slutet av 1800-talet uppmärksammade läkare att de ökade fallen av lungcancer hos kvinnor och barn, berodde på att de hade tvättat kläderna åt de män som hade arbetet med, eller i närheten av, asbest.

På 1880-talet, under den industriella revolutionen, kom man att använda asbest i ångpannor, ångmaskiner, rörledningar och lokomotiv som värmeisolering.

1900- och 2000-talen

I USA år 1927 lämnade en arbetare in det första kända anspråket på arbetsskadeersättning. Han hävdade att han drabbats av en asbestrelaterad sjukdom. Företag som handlade med asbest på 1930-talet, också i USA, utförde undersökningar om hur hälsan påverkades. Detta gjordes i hemlighet och inga resultat lämnades till allmänheten. År 1933 avgjorde Johns-Manville elva asbestprocesser i domstol.

Inför och under andra världskriget började fartyg tillverkas i metall i stället för trämaterial. Krigsfartyg började massproduceras under kriget där asbest användes främst som värmeisolering. Efter andra världskriget upptäcktes en mjuk och böjlig plast. Den smältes samman med asbestfibrer för användning i rökmasker till brandmän. Asbestplattor – som i folkmun kallades för fattigmanslappar och torparkex – klädde fasader och tak, man tillverkade ytterfoder/krukor av eternit och ugnar med invändig asbest salufördes.

Runt 1947 började en pluggmassa saluföras under produktnamnen Björnplugg, Fixiplugg, Cascoplugg och Rawl Plastic. Den fuktades med vatten eller saliv, vissa tuggade på den tills den blev som en korv, innan den trycktes in i borrhålet där den härdade och skruven fixerades. Plastpluggen gjorde intåg på marknaden och tog successivt över från mitten av 1950-talet.

På 1960-talet kom en rapport där medicinska studier bekräftade att asbest orsakar mesoteliom (lungsäckscancer). Fram till 1970-talet ingick asbest i mängder med produkter av olika slag – som gasmasker.

I Sverige kom förbud att använda krokidolit, som anses vara den farligaste asbestsorten, 1975. Sju år senare, 1982, kom ett totalförbud mot asbest. Mycket asbest finns kvar och fortsätter att utsätta yrkesgrupper för skadligt asbestdamm (rivningsarbetare, byggnadssnickare, elektriker, värmetekniker, rör- och ventilationsmontörer, golvläggare och städpersonal).

Äldre asbesthaltiga produkter

Fantasin har tänjts på gränserna när det gäller framtagning av produkter och hur man skulle saluföra dessa. Det finns många dråpliga reklambilder från förr, men för oss som vet allvaret med asbest fastnar ibland skrattet i halsen.

Cigaretter
Den mest kända tillverkaren var Lorillard Tobacco Company med cigaretterna Kent Micronite. De använde asbestsorten krokidolit (blå asbest) i deras patenterade filter. I varje filter sades det finnas 10 mg fibrer, vilket betyder att en rökare kunde inhalera över 130 miljoner asbestfibrer per år. I fabriken som tillverkade filtren bestod personalstyrkan av 33 personer – 28 av dessa har avlidit av asbestrelaterade sjukdomar.
Asbestsnö
Snow Drift, White Magic och Pure White var varumärken på produkter som var konstgjord snö. Man kunde dekorera julgranen och prydnadsföremål. År 1939 spelade man in filmen Wizard of Oz, där användes asbestsnö. När andra världskriget kom och enorma mängder asbest behövdes för militärt bruk, stoppades försäljningen.
Babydräkter
Man vävde asbest till textilier och plagg – däribland babydräkter. De är resistenta mot lågor, hög värme och elektriska bränder.

Vad är asbest?

Asbest är ett fibröst material som har en naturlig motståndskraft mot värme, elektricitet och kemikalier, vilket gjorde att det kom att användas i många ändamål inom industrin, i byggmaterial, skyddskläder, rep och tyger, med mera.

Asbest förekommer i mineralfyndigheter runt om i världen. Malmen kan dras isär till en ullig konsistens och sedan bearbetas som vilken annan typ av fiber som helst.