Parkeringsområden är en central del av vår infrastruktur, men de kan också vara en källa till föroreningar som påverkar både miljön och hälsan. Genom daglig användning, trafikflöde och bristfällig underhållning kan skadliga ämnen frigöras och spridas till omkringliggande mark och vatten.
Att förstå hur dessa föroreningar uppstår och vilka konsekvenser de kan få är avgörande för att kunna vidta rätt åtgärder.
Föroreningar på parkeringsplatser orsakas främst av fordon som släpper ifrån sig oljor, tungmetaller och bränslerester. När fordon står parkerade kan små mängder bränsle eller olja läcka och ansamlas på ytan. Dessutom avger slitage från däck och bromsar partiklar som kan innehålla tungmetaller och andra skadliga ämnen.
Underhåll och rengöring av parkeringsytor, där kemikalier används, bidrar också till föroreningsproblematiken. Om parkeringsområdet ligger i närheten av vägar eller industrier kan även avrinning från dessa områden föra med sig ytterligare föroreningar.
Vanliga föroreningar på dessa platser inkluderar polycykliska aromatiska kolväten (PAH), oljor, alifatiska och aromatiska kolväten samt tungmetaller.
PAH
Dessa ämnen bildas vid ofullständig förbränning av organiskt material, till exempel vid trafik, däckslitage och avrinning från asfaltbelagda ytor. De kan tränga ner i marken och orsaka långvarig förorening, eftersom de är både svårnedbrytbara och potentiellt cancerframkallande.
Tungmetaller
Tungmetaller som bly, kadmium och zink kan förekomma, ofta från slitage på fordon, däck och bromsar. Dessa metaller är mycket persistenta och ackumuleras i marken, vilket kan leda till långsiktiga hälsorisker för människor och ekosystem.
Olja, alifater och aromater
Parkeringsplatser utsätts ofta för läckage av olja och andra petroleumprodukter från fordon. Alifatiska och aromatiska kolväten som finns i dessa produkter kan spridas i mark och grundvatten, och påverka både miljön och människors hälsa negativt. Aromatiska kolväten är särskilt problematiska då de kan vara giftiga och långlivade i miljön.
När regn faller på parkeringsytor kan det transportera föroreningar till dagvattenbrunnar, vilket i sin tur leder till att de når närliggande vattendrag. Detta kan resultera i förorenat vatten som påverkar vattenlevande organismer och dricksvattenkällor.
Föroreningar kan även tränga igenom marken och nå grundvattnet, vilket kan kräva omfattande saneringsinsatser. Dessutom kan partiklar från däck och bromsar spridas via luften och påverka omgivande områden.
Förorenade parkeringsområden kan ha långtgående konsekvenser för miljön. När förorenat dagvatten når vattendrag kan det påverka hela ekosystem, där både växter och djur utsätts för skadliga ämnen. Även markområden i närheten kan bli kontaminerade, vilket kan begränsa framtida användning av marken.
För människor innebär förorenade parkeringsområden en hälsorisk, särskilt för de som ofta vistas i närheten. Exponering för tungmetaller och andra farliga ämnen kan leda till allvarliga hälsoproblem, som nervskador och lungsjukdomar. På en ekonomisk nivå kan förorenade parkeringsområden bli kostsamma, både i form av sanering och i förlorat fastighetsvärde.
För att minska föroreningarna på parkeringsområden är det viktigt att vidta regelbundna underhållsåtgärder. Inspektion och underhåll av oljeavskiljare kan förhindra att skadliga ämnen når dagvattenbrunnar. Vid anläggandet av nya parkeringsplatser kan man överväga att använda permeabla material, vilket gör att regnvatten kan tränga igenom och minskar risken för ytavrinning.
Sanering av förorenade parkeringsområden kan ske på olika sätt, beroende på graden av förorening. Det kan handla om att ta bort förorenade massor eller att använda marktvätt för att rena ytorna. I vissa fall kan kemiska metoder användas för att neutralisera föroreningarna.
För att kunna bedöma graden av förorening och vilken saneringsinsats som behövs, är det viktigt att utföra noggranna analyser av markprover från parkeringsområden.
Maivab erbjuder analyser och tydliga rapporter som hjälper till att identifiera vilka ämnen som finns och i vilka koncentrationer, om föroreningsnivåerna överstiger gällande gränsvärden, vilket möjliggör planering av effektiva saneringsåtgärder.