Asbestens historia
Från antiken till dagens Sverige
Asbestens historia är både fascinerande och skrämmande. Genom århundradena har detta mineral använts i allt från keramik till byggmaterial, ofta utan insikt om dess hälsorisker. I denna artikel följer vi asbestens historia från gamla civilisationer till dagens regleringar – och belyser de konsekvenser användningen fått.
Asbestens historia i antiken
Myter, magi och tidig användning
Asbestens historia är inte bara teknisk – den är även rik på myter och magi. Redan för över 6 000 år sedan började människor använda mineralet i keramik i östra Finland, där dess värmebeständighet och hållbarhet uppskattades.
Den unika egenskapen att motstå eld gjorde att asbest ofta förknippades med rening, evighet och övernaturliga krafter.
Asbestens användning i antikens Grekland och Rom
I antikens Grekland berättades det om en gyllene lampa, helgad åt gudinnan Athena, som kunde brinna i ett helt år utan att slockna – med en veke tillverkad av ”karpatiskt lin”, som i efterhand tolkats som asbest.
Under asbestens historia i det romerska riket användes mineralet både praktiskt och ceremoniellt. Romarna isolerade sina byggnader med asbest, och slavar som hanterade heta kärl bar kläder vävda med asbestfibrer. Mineralet användes även i handdukar, skor, huvudbonader och nät. Samtidigt lade man märke till att gruvarbetare ofta drabbades av svåra lungsjukdomar, vilket utgjorde ett tidigt tecken på materialets faror.
Plinius den äldre och ”det levande linnet”
Plinius den äldre, romersk författare och naturfilosof, beskrev i sin Historia Naturalis ett material han kallade ”levande linne” – ett tyg som kunde rengöras i eld. Han menade att detta tyg användes vid kungliga begravningar eftersom det inte brann, utan separerade askan från övrigt material på bålet. Plinius beskrev hur han såg servetter som efter eldbehandling blev både renare och fräschare.
Enligt Plinius kom asbestens eldfasta egenskaper från dess växtplats: Indiens öken, där det ”aldrig regnade” – en miljö som man betraktade ska ha härdat materialet mot hetta.
Asbest och mytologiska varelser: salamandrar och legender
Genom historien kopplade människor ofta asbest till flera mytologiska varelser, bland annat salamandern som enligt folktron kunde leva i eld. Vissa trodde att asbest kom från salamanderns hud. Marco Polo ifrågasatte detta påstående i sitt verk Resor.
Denna förvirring kring asbestens ursprung bidrog till att mineralet omgavs av mystik långt in i medeltiden, förstärkt av dess märkliga och farliga egenskaper.
Asbestens historia under medeltiden
Lyx, eld och krig
Under medeltiden fortsatte människor att betrakta asbest som något fascinerande och mystiskt – det var en exklusiv och en nästan magisk råvara. Den bröts bland annat på Cypern och vävdes till sällsynta och dyrbara tyger för överklassen.
Enligt legenden använde kejsar Karl den store, som levde på 800-talet , en bordsduk vävd av asbest. När duken blev smutsig kastade han den helt enkelt in i elden för att rengöra den – elden brände bort smutsen, men duken förblev oskadd. Samtiden betraktade detta som ett tydligt tecken på både rikedom och magi.
Människor utnyttjade även asbestens värmebeständiga egenskaper i militära sammanhang. Under korstågen använde man mineralet i olika former – bland annat för att isolera eldprojektiler så att de höll lågan längre under belägringar. Det finns också uppgifter om att vissa rustningsdetaljer innehöll asbest, eftersom värmeskydd behövdes nära eld eller glödande vapen.
Asbestens historia under renässansen
Upplysningens tid
När Europa gick in i renässansen på 1400-talet började människor förändra sin syn på många naturliga material, inklusive asbest. Vetenskapliga metoder ersatte långsamt magiska tolkningar, men asbestens historia under denna tid präglades fortfarande av förvirring, fascination och motstridiga uppfattningar.
Utforskare och upptäcktsresande rapporterar om asbest
Utforskare, handelsmän och naturforskare från Europa förde med sig rapporter om märkliga material från öst – bland annat ett eldresistent ”stenlim” som senare visade sig vara asbest.
Asbest fortsatte att väcka nyfikenhet bland lärda, resenärer och upptäcktsresande. I flera naturhistoriska verk från 1500- och 1600-talet beskrev man mineralet som ett slags linne eller hår från märkliga varelser – ibland hävdade man att det kom från ”salamanderns päls”, andra gånger från djur som levde i elden.
Magiska föreställningar och mytologi kring asbest
Trots dessa föreställningar började flera europeiska naturforskare undersöka och dokumentera asbestens egenskaper mer systematiskt. De experimenterade med materialet och konstaterade att det faktiskt inte förbrändes i eld, vilket stärkte materialets rykte som något extraordinärt – men också verkligt.
De första vetenskapliga undersökningarna av asbest
Under 1600- och 1700-talen utvecklades mineralogin som vetenskap. När mikroskopet förbättrades kunde forskare studera mineralstrukturer i detalj. De identifierade asbest som ett fibröst mineral och började särskilja olika typer. Ingen hade dock ännu förstått farorna med de fina fibrerna som lätt kunde andas in.
Under denna period vävde man fortfarande asbest till tyg i begränsad skala, ofta som kuriositeter eller gåvor till kungligheter. Materialet användes även i veke till lyktor, brandsäkra förkläden och andra föremål som hade symbolisk eller ceremoniell betydelse snarare än praktisk nytta.
Asbestens historia under 1800-talet
Industriell boom och växande varningssignaler
Den industriella revolutionen under 1800-talet ökade efterfrågan på material med unika tekniska egenskaper dramatiskt. Människor såg snabbt asbest som en mirakelprodukt tack vare dess höga hållfasthet, isolerande förmåga och motståndskraft mot eld. Därför började man använda asbest i allt från fabriker till hushåll.
Industriella genombrott och global brytning
I slutet av 1800-talet började amerikanska företag, som Johns-Manville, bryta asbest och tillverka produkter av materialet. Samtidigt växte en hel industri fram för brytning och förädling i Kanada (med Chrysotile i Québec), Ryssland och Sydafrika. Turner & Newall blev en av de dominerande aktörerna i Storbritannien.
Industrin gjorde asbest oumbärligt. Företag använde materialet som isolering i ångpannor, turbiner, maskiner, rörledningar, fartyg, tåg och byggnader. Man använde även asbest i cementprodukter, takpannor, elledningar, kakel, färg och golvbeläggningar. Kombinationen av låg kostnad, god tillgång och mångsidighet drev en kraftigt ökande användning.
De första hälsolarmen
När användningen ökade började läkare i Storbritannien märka att arbetare i asbestfabriker ofta drabbades av svåra lungsjukdomar. Dessa observationer utgör idag de första moderna dokumentationerna av hälsorisker kopplade till asbest.
Mot slutet av 1800-talet blev problemen svårare att ignorera. Man noterade det första bekräftade dödsfallet på grund av asbestexponering 1899. Extra uppmärksamhet väckte att även kvinnor och barn, som tvättade de dammiga arbetskläderna från män i gruvor och fabriker, insjuknade i liknande lungsjukdomar. Detta visade att även indirekt kontakt med fibrerna kunde vara farlig.
Början på slutet – men bara nästan
Trots att forskare och läkare ifrågasatte materialets säkerhet redan i slutet av 1800-talet påverkade det inte produktionen i någon större utsträckning. Under 1800-talet präglades asbestens historia därför av motsägelsefulla krafter: industriell framgång och teknisk innovation på ena sidan, och de första tecknen på allvarliga hälsorisker på den andra.
Det dröjde flera decennier in på 1900-talet innan man började ta hälsovarningarna på allvar och införa regleringar.
Asbestens historia
REKLAM FÖR ASBESTPRODUKTER
När farliga ämnen såldes som mirakel
Under 1900-talet marknadsförde företag asbestprodukter med en uppfinningsrikedom som idag väcker både förundran och obehag. De använde materialet i nästan allt och försökte sälja det som en trygg och modern lösning för vardagens alla problem – från isolering till cigarettfilter, konstsnö, bakplåtspapper och barnkläder.
Med dagens kunskap om asbestens hälsofarliga egenskaper känns det svårt att läsa dessa kampanjer utan obehag. Här är några exempel:
Cigarettfilter fyllda med blå asbest
Lorillard Tobacco Company marknadsförde under 1950-talet sina Kent Micronite-filter som ”extra säkra” cigaretter tack vare filtret som innehöll krokidolit – den farligaste formen av asbest. Varje filter innehöll ungefär 10 mg asbestfibrer, vilket gjorde att en vanerökare kunde andas in över 130 miljoner asbestfibrer per år. I fabriken där man tillverkade filtren arbetade 33 personer – tragiskt nog dog 28 av dem i asbestrelaterade sjukdomar.
Asbestsnö till julgranen – och Hollywood
Företag använde asbest i dekorativa produkter som konstgjord snö. Varumärken som Snow Drift, White Magic och Pure White sålde asbestsnö för att skapa julstämning i hemmen. Filmen Trollkarlen från Oz (1939) använde asbestsnö i flera scener. När andra världskriget bröt ut och efterfrågan på asbest ökade inom militären, drog man dock tillbaka dessa produkter från marknaden.
Flamsäkra babydräkter – med en skrämmande baksida
Asbestens värmebeständighet gjorde att tillverkare vävde in materialet i textilier – även i kläder för spädbarn. Företag utvecklade särskilda flamsäkra babydräkter med budskapet att barnet inte skulle skadas om olyckan var framme i köket eller om det råkade leka med tändstickor.
Asbestens historia 1900-1950
Medvetet mörkande av hälsoriskerna
Under 1900-talet intensifierades användningen av asbest kraftigt och materialet förekom i många produkter världen över. Samtidigt blev det svårare att blunda för de växande hälsoriskerna.
Redan 1927 krävde en arbetare i USA ersättning för en asbestrelaterad arbetsskada – det första kända fallet i sitt slag. Under 1930-talet genomförde flera asbestföretag hemliga studier om hälsoriskerna, men företagen valde att dölja resultaten för allmänheten.
Johns-Manville, då världens största producent av asbestprodukter, kände redan under 1930-talet till riskerna men fortsatte att producera utan att införa tydliga skyddsåtgärder. De interna dokument som senare offentliggjordes har haft stor betydelse för rättsprocesser världen över och påverkat hur vi idag ser på företagsansvar.
Ökad användning och dolda risker
Inför och under andra världskriget blev asbest en strategisk resurs. Metallfartyg, särskilt krigsfartyg, ökade i antal, vilket drev på behovet av effektiv isolering. Därför använde man stora mängder asbest som värmeisolering i motorutrymmen, pannrum och ventilationssystem.
Efter kriget utvecklade industrin nya materialkombinationer där asbest blandades med plast för att skapa slitstarka och flexibla produkter. Bland annat tillverkade man rökmasker för brandmän med asbestinnehåll.
Benjamin Franklins portmonnä
Asbest har också dykt upp i mer ovanliga sammanhang – från magiska mantlar till eldoförstörbara nattmössor – ofta med en aura av mystik. Ett exempel finns på Natural History Museum i London: en liten plastlåda märkt ”DO NOT OPEN” som innehåller en grå, fibrös boll – en portmonnä som sägs ha tillhört Benjamin Franklin.
År 1725, under en vistelse i London, sålde Franklin denna kuriositet till naturforskaren Hans Sloane. Portmonnän påstods vara oförstörbar i eld och kunde rengöras genom att kastas direkt i elden – ett tydligt exempel på den mytologisering som länge omgav asbestens historia.
Asbestens historia 1950-1980
Under 1950- och 1960-talen användes asbest i många vardagsprodukter. Eternitplattor, ofta kallade ”torparkex” eller ”fattigmanslappar”, sattes upp på tak och fasader. Man tillverkade även blomkrukor, kakelugnar och köksutrustning med asbestinnehåll.
Asbestpluggmassa, som såldes under namn som Björnplugg, Fixiplugg och Rawl Plastic, användes för att fästa skruvar i betong. Många fuktade massan med vatten eller saliv, och en del tuggade på den för att forma pluggar – utan att känna till riskerna med att hantera materialet så nära mun och luftvägar.
Medicinska genombrott och fortsatt användning
Under 1960-talet bekräftade medicinska studier att asbest kan orsaka allvarliga sjukdomar, bland annat mesoteliom. Trots detta fortsatte industrin att använda asbest även under 1970-talet, till exempel i gasmasker, byggisolering och skolmaterial.
Asbestens historia under 1900-talet speglar en tid av industriell framgång, förnekelse och mänskligt lidande. Den påminner också om vikten av öppenhet, försiktighetsprincipen och att ha ett långsiktigt perspektiv på arbetsmiljö och hälsa.
Asbestens historia idag
Regleringar och nya krav i Sverige och internationellt
Asbestens långa och komplexa historia har lett till att många länder infört strikta regleringar för att skydda människor och miljö från dess farliga effekter. Här är några viktiga milstolpar och aktuella regler som du bör känna till.
Internationella förbud och rekommendationer
Flera länder har förbjudit användningen av asbest helt och hållet. Organisationer som WHO och ILO varnar tydligt för hälsoriskerna med materialet. Inom EU har man i princip förbjudit asbest sedan början av 2000-talet, och medlemsländerna måste följa strikta regler för hantering och sanering.
Svenska regler och föreskrifter
I Sverige ansvarar Arbetsmiljöverket och Naturvårdsverket för att reglera asbest. De har tagit fram detaljerade föreskrifter som styr hur asbest ska hanteras, rivas och saneras. De som arbetar med asbest måste ha särskild utbildning och använda rätt skyddsutrustning för att minimera riskerna.
Nya gränsvärden för asbest i luft från december 2025
Från och med den 19 december 2025 införs skärpta gränsvärden för asbest i arbetsmiljön. De nya reglerna innebär att den tillåtna mängden asbestfibrer i luften sänks, vilket ställer högre krav på skydd och kontroll vid arbete med och sanering av asbest.
Kontinuerlig övervakning och forskning
Trots att asbest är förbjudet pågår fortsatt forskning och regelbunden kontroll för att hantera materialet i byggnader och miljö. Detta gäller särskilt vid rivningar och renoveringar av äldre fastigheter, där asbest fortfarande kan finnas kvar.
Förbjudet material i Sverige
Under 1900-talet användes asbest i många byggprodukter, men idag är det strikt förbjudet i Sverige. Här är några viktiga årtal som visar när olika typer av asbest och användningar stoppades:
- 1973 | Förbud mot sprutasbest
Sverige förbjöd sprutad asbestisolering, så kallad sprutasbest, eftersom den höga risken för exponering av farliga asbestfibrer vid applicering och rivning var allvarlig. - 1975 | Förbud mot blå asbest (krokidolit)
Blå asbest, som ansågs särskilt farlig på grund av sina tunna och långa fibrer, förbjöds tidigare än andra typer. - 1982 | Totalförbud mot asbest
Användning av alla typer av asbest i nya produkter förbjöds. Det blev också förbjudet att importera asbesthaltiga produkter till Sverige.
Trots totalförbudet från 1982 finns det fortfarande äldre byggmaterial kvar i fastigheter, maskiner och konstruktioner runt om i landet som innehåller asbest. Vid renoveringar eller rivningar kan asbest frigöras som damm, vilket skapar en påtaglig risk för yrkesgrupper inom bygg, rivning och fastighetsskötsel.
Dessutom importeras fortfarande asbesthaltiga byggprodukter från vissa länder, till exempel Kina. Asbest har ibland även använts efter förbudet, ofta i produkter utan tydlig märkning av ursprung.
Länkar
Läkartidningen.se | ”Björnplugg” – asbestkälla i var mans hem? »
Tidningen Elektrikern | ”Alla är döda i asbest eller lungcancer.” »
